Ikväll när jag stod i duschen och tvättade mitt hår så bara föll det......stora tovar föll och jag grät, det känns för jävligt. Det sista året har jag verkligen varit lycklig att mitt hår har vuxit ut sedan förra svängen och att jag började känna igen mig själv, undrar om någon förstår som aldrig varit ren på huvudet, hur mycket personlighet det sitter i håret, det är en del av mig, sist grät jag inte över att mitt bröst blev deformerat utan att jag tappade håret, då visste jag att det skulle växa ut igen när behandlingarna slutade.
NU är det ju meningen att jag ska gå på behandling resten av mitt liv.... med andra ord så kommer jag aldrig se ut som jag gör idag igen.....som mig själv, kommer aldrig att få ha mitt hår.....det känns fruktansvärt och jag förstår att snart står det cancer skrivet omkring hela mig......jag kommer att tappa en del av min identitet, och jag ska försöka tycka om och acceptera den nya, det är med smärta, sorg och jag känner mig förtvivlad.......