Oj det känns som jag har massor att skriva, jag träffade en kardiolog och vi hade ett fantastiskt härligt samtal.
Vi pratade hjärtan, ni vet kroppens största muskel som håller hela maskineriet igång med att slå ca: 100.000 slag om dygnet, 30 miljoner slag per år, 2,5 miljard slag ungefär under en livstid och pumpar runt ca 5 l. blod per minut i vila, detta fantastiska organ är det första som blir till och börjar arbeta vid ca 3 v i ett foster och det sista som slutar arbeta i kroppen när vi går över, det är så finurligt att hjärnan slutar oftast fungera före hjärtat för att vi inte ska vara vid medvetandet när vi dör.
Jag var tvungen att fråga om det bara är symboliskt att vi sätter känslor i hjärtat eller om det verkligen ÄR! så, och han svarade att så är det....ni vet, det händer något, man känner hur det går rätt in.... och det stämmer vi känner faktiskt med hjärtat. Idag finns det något som heter broken heart, han sa att det syntes när man tog ultraljud, det blir som små "sugkoppar" på hjärtat typ sådana som sitter på en bläckfisks arm......
Jag fick se mitt eget hjärta.... så starkt, så rytmiskt, så vackert pumpade det på, inte utan att jag blir ödmjuk inför min kropp.
Jag berättade för honom mina tankar om cellgiftets skadeverkningar på mina organ och han frågade om min cancer, och jag berättade för honom om min "obotliga" cancer och bla. bla. då tittade han mig in i ögonen och sa -du ska aldrig säga att den är obotlig utan du ska focusera på att bli frisk!
Jag blev helt ställd, ingen i sjukvården har tilltalat mig på det sättet, äntligen äntligen träffade jag en människa som tänker som jag gör. Tänk på vad du tänker, det är med dina tankar du skapar ditt liv. den självuppfyllande profetian.
Ja då kom nästa diskussion, om vad du intalar dig själv, när någon frågar mig hur jag mår svara jag: jag mår bra, ibland säger jag att jag mår jätte bra, då sänder jag en signal till min kropp att den ska må bra. Då arbetar den för att jag ska må bra.
Tänk, en del svara alltid att dom mår dåligt, är trötta, är fula, är tjocka osv vad programerar du din kropp med då? Oavsett så intalar jag mig att jag mår bra, och det gör jag..... och jag arbetar för det så länge det går oavsett cancer eller inte. En god vän sa till mig: Du lever ditt liv som om du inte har cancer. Hmmm hur lever man ett liv med cancer? eller diabetes eller.....jag tror att man inte ska låta något styra sitt liv, inte sätta begränsningar, inte förrän kroppen sätter dom. men så länge kroppen är snäll och följsam så är det bara till att leva på. Tids nog blir kroppen begränsad om inte annat än av ålderdom, då börjar det gnissla både här och där. Jag tror att jag måste ta och skriva om tankar också känner jag........det kommer senare :-)