snabba kast!

Idag kom en kallelse till kirurgen....jag skulle infinna mig där fredag kl 11.30. Äntligen eller? det är verkligen dubbelbottnat, men det är kanske som min son sa, ligg på lite för du kanske biter dig i svansen med att gå och vänta och inget händer. Så nu kanske jag äntligen ska få svar på vad dom har tänkt att börja, cellgift för levern eller operation för bukspottsköteln?

Men så ringer dom idag på eftermiddagen och bokar av och säger att dom har sådan kö så nu har dom bestämt sig för att börja med levern och så får vi se hur min bukspottskötel svarar på det......kan vara så att den krymper, känns lite som att dom väljer mellan pest och kolera. Men just nu, anser dom att levern är "farligast".

Men jag vet ju ändå mindre, jag måste lita på att dom vet bättre än jag och jag får träna på tillit, så det är bara att hänga på. Men jag behöver inte gilla läget, men jag kan försöka acceptera det.

Så nu väntar jag på kallelse till onkologen, under väntans tider försöker jag leva på som vanligt, jag är ju jag, och jag är ju så mycket mer än cancer, cancern är faktiskt den lilla delen.

Och jag tror att ju närmare döden jag lever ju mer i livet är jag. Och

Idag skulle min semester börjat, så jag tänker packa väskan och åka på iväg några dagar, det ska bli underbart.

Kommentera här: